Det har varit en tuff period för mig, allt har kommit ikapp mig och jag har känt mig så förbaskat svag. Men det e nog så det e ibland. Bara så sjukt jobbigt och svårt att fastna i depp och oro och liksom nästan bli rädd för "sig själv".. Det e svårt att förklara och jag känner att jag inte vill förklara allt heller. Men nu säger jag tack och hejdå till deppen, och du e inte välkommen tillbaka! Ensam e fan inte stark! Livet e som en berg och dal bana och vi måste lära oss att använda våra små verktyg på resan.. Nu har jag 5 kbt-böcker här hemma, med fakta och tips på hur man tar sig upp igen!
Idag har jag gjort de sista beställningarna vi hade hos systeri och imorgon jobbar jag sista passet på Lindex, för detta år! Imorgon åker Pix till Ukraina för Europa leauge match och jag styr bilen mot Västerås ett par dagar. Och på söndag, då åker vi till Dubai!
4 kommentarer:
Stor KRAM till dig! Älskar texterna du la upp, speciellt: Vänner är dom som får dig att skratta, när du inte ens vill le. :) KBT är grymt, har själv varit på djupet, och hamnar där ibland nu med - det gäller att lura kropp och hjärna så man inte slår i botten alltför ofta. Ha en bra resa!
Styrkekramar till dig tjejen! Been there done that! Men vi tar oss upp igen! :)
Får ladda om på er solresa! Hoppas ni får en härlig resa!
Hej hej!
Anonym som tittar in här ibland för att få se lite av fotbollen ur ett annat perspektiv (och samtidigt.. vilka fina bilder du har!).
Det här med oro.. Jag gick länge länge och var konstant orolig, orolig för nästan allt som gick, men framförallt alla "tänk om..." och känslan av att inte ha kontroll och veta allt med största säkerhet, hur tentor skulle gå, hur resan skulle bli, om pojkvännen hade tröttnat, om min familj mådde bra.. Allt möjligt. Konstant oro sliter på kropp och själ och tillslut börjar man oroa sig för oron och då går allt bara runt runt..
MEN, självklart kommer ju nu lite positivt här också. Det löser sig, kanske inte allt i hela världen hela tiden, men oron löser sig. Jag själv gick i KBT vilket var helt fantastiskt och inte sådär stigmatiserande och läskigt som det kan tänkas vara, utan till och med ganska roligt. Det blev min stund av avkoppling som gjorde susen för mitt välmående (och mina närståendes). Under behandlingen fick jag tipset om en specifik självhjälpsbok "Att leva ett liv, inte vinna ett krig". I den stora självhjälpsboksdjungeln rekommenderar jag den! och att göra övningar i den gång på gång. Om du inte mår bättre, var inte rädd för att ta till mer hjälp, är så himla vanligt att lida av nedstämdhet och oro, och synd att inte fler bara "testar och ser" vad som händer med lite professionell hjälp.
Det kommer bli bra ska du se :)
Finaste du <3
Skicka en kommentar